PAAVO NURMIS HEMGÅRD

Finlands Idrottsmuseum upprätthåller Paavo Nurmis hemmuseum i Åbo på Bromsaregatan 4 bost. 17. Hemgården är öppen för allmänheten på Paavo Nurmis födelsedag den 13 juni samt på andra tider enligt förhandsbeställning (info@paavonurmigames.fi).

Paavo Nurmis far Johan Nurmi köpte bostaden på ett rum och kök på Bromsaregatan 4 i Åbo år 1903. Bostadsaktiebolaget som var byggt för arbetare bestod av tre envåningshus i trä som omgav en stor gård. Familjen Nurmis bostad på ca 40 kvadrat låg i ändan av huset längst bak på gården. Johan Nurmi var en skicklig snickare och tillverkade själv alla möbler till det lilla hemmet.

Johan Nurmi dog 1910 och Paavos mor Matilda Nurmi blev ensam kvar att försörja fem barn. Paavo var tolv år (f. 1897), Siiri tio (f. 1898), Saara sju (f. 1902), Martti fyra (f. 1905) och Lahja var drygt ett år gammal (f. 1908). Lahja, det yngsta barnet, dog drygt ett år senare inte ens 3 år gammal.

Familjens ekonomi var ansträngd, för största delen av lånet för bostaden var ännu obetald då fadern dog. Paavos mor fick jobb på ett bygge som hjälpreda åt en murare och som städerska. Paavo kunde inte heller fortsätta sin skolgång, utan var tvungen att söka arbete för att hjälpa modern att försörja familjen. Läshuvud skulle Paavo nog ha haft, för i avgångsbetyget från folkskolan fick han nior och tior i alla läsämnen. Med ett sådant betyg skulle han utan svårighet ha kommit in på lyceum, om det bara hade funnits pengar. Paavos första arbete var som springpojke på ett bageri.

Inte ens två inkomster räckte till för att täcka levnadskostnaderna, så Matilda Nurmi var tvungen att hyra ut köket till en annan arbetarfamilj. Familjen levde under mycket anspråkslösa förhållanden. I nästan fyra år bodde hela familjen på fem personer i den lilla kammaren och tillredde sin mat i kakelugnen. De sov i en träsoffa och bocksängar.

Det var först 1920 som familjen Nurmi kunde ta över hela bostaden på Bromsaregatan igen efter att Paavo återvänt från de olympiska spelen i Antwerpen. Tack vare sina olympiska segrar hade Paavo blivit så pass förmögen att man kunde skaffa elektrisk belysning till bostaden och rinnande vatten till köket. Dessutom köpte man moderna, fabrikstillverkade möbler. I kammaren fanns t.o.m. en symaskin och en grammofon som Paavo vunnit i löptävlingar. Matilda Nurmi kunde nu sluta arbeta och koncentrera sig på att sköta hemmet.

Ibörjan av 1920-talet studerade Paavo Nurmi i industriskola i Helsingfors och besökte ibland Bromsaregatan under veckosluten. Våren 1924 återvände han till Åbo och sin gamla hemgård för att i bekanta omgivningar förbereda sig inför de olympiska spelen i Paris.

Paavo Nurmi flyttade från Bromsaregatan för gott när han gifte sig med Sylvi Laaksonen i maj 1932. Efter att äktenskapet slutat i skilsmässa bodde Paavo Nurmi på olika adresser i Åbo fram till 1935 då han blev fast bosatt i Helsingfors.

Matilda Nurmi bodde på Bromsaregatan fram till sin död 1936. Syskonen Siiri och Matti, som båda var ogifta, samt Saara, som blivit änka 1946, bodde kvar i sin gamla hemgård ända fram till 1960.

I början av 1960-talet övergick bostaden i annan ägo och dess skick försämrades småningom. När hundraårsjubileet av Paavo Nurmis födelse närmade sig, började Åbo stad renovera bostaden och den öppnades för allmänheten den 10 juni 1997. Då fanns där en liten minnesutställning sammanställd av Åbo landskapsmuseum.

Finlands Idrottsmuseum hyrde bostaden, som ägdes av Åbo stad, fr.o.m. den 1 januari 2000 och inredde den i 1920-talsstil med samma sorts föremål som familjen Nurmi hade haft. Tapeterna i bostaden byttes ut för att överensstämma med de tapetmodeller som användes på 1920-talet. Bostaden har också inretts med en del av de ursprungliga föremålen: linnet i sängarna bär Siiri och Saara Nurmis monogram och på köksbordet står tallrikar som familjen Nurmi använde. I kammaren står grammofonen som Paavo Nurmi vann i en löptävling en gång i tiden.