NURMI MED ANDRAS ÖGON
Han har haft en större inverkan på löparvärlden än någon annan både före och efter. Mer än någon annan gjorde han löpning till en stor idrott i den internationella publikens ögon och denna publik hyllade honom som en av de största idrottarna genom tiderna.
Cordner Nelson, Track’s Greatest Champions. Tafnews Press 1986.
Under sina senare år analyserade Nurmi kritiskt sitt träningsprogram. Hans dagliga rutiner, som mer än väl räckte till under hans tid, bestod huvudsakligen av långa och relativt långsamma löpturer som vanligen föregicks av lika långa promenader. Jämfört med dagens löpare som ofta tillämpar pressande träningsmetoder, ter sig Nurmis dagliga ransoner självfallet otillräckliga i synnerhet vad gäller kvalitet. Han har själv medgett att han började fundera på hastighetsträning först i slutet av sin karriär. Nurmis stora merit var att han förstod vikten av att hålla en jämn hastighet, men man kan även påstå att denna princip begränsade honom som löpare och förmodligen hindrade honom från att utnyttja hela sin potential. I sitt rätta historiska sammanhang kan Nurmis prestationer dock endast beskrivas som fantastiska.
Roberto L. Quercetani, Athletics : A History of Modern Track and Field Athletics (1860-1990). Vallardi & Associati, Milan 1990.
Paavo Nurmi lever bortom mänskligheten. Han är ständigt allt mer allvarlig, sluten, koncentrerad, pessimistisk och fantastisk. Det finns en sådan kyla och självbehärskning i honom att han aldrig ens för ett ögonblick förråder sina känslor. (…) Hurudan är Nurmis mentalitet? Varför verkar han sakna mänskliga drag? Är han en slav under idrotten, träningen eller rekorden i den bemärkelsen att han offrar kropp och själ utan minsta tanke, bekymmer eller lediga stund för världen utanför? Är han inte en amatör endast till namnet, denna 27-åriga idrottare som finländarna kallar ingenjörsstuderade och svenskarna professionell? Är Nurmi så äregirig och stolt att han ur sina segrar hämtar en hemlig glädje, något mer ädelt än popularitet och även ära? Eller är han helt enkelt endast en man som har funnit sitt levebröd i idrotten och som vill behålla sin kondition så länge som möjligt? Det får framtiden utvisa. Det råder i varje fall tvivel om huruvida Nurmi kan hålla på mycket länge till. Vi har konstaterat att den finländske mästaren är tunnare, tystare, råare och mer sluten än tidigare, mer okroppslig. Denne exceptionelle idrottare, som av en eller annan anledning är en av idrottens intensiva fanatiker, måste snart ge oss en lösning på det levande mysterium som heter Paavo Nurmi.
Gabriel Hanot, Le miroir des sports, 1924.
Det är oftast mycket svårt att exakt skildra en idrottares karaktär. Men när det gäller Paavo Nurmi är det enkelt: både legenderna och kända fakta pekar på att denna idrottare – den störste genom tiderna – är en stark, tystlåten, hård och självsäker person. Vi har satt ner en hel del tid och energi på att separera sägnerna om “den finske fantomen” från verkligheten. Men denna man utförde så många otroliga stordåd och verkade inte intresserad av att förneka dessa legender (han varken förnekade eller bekräftade dem), att “legenden” blir mannen. Hans namn Paavo Nurmi var känt över hela världen. Likaså var namnen han fick av världspressen: “Peerless Paavo” (Unike Paavo), “Phantom Finn” (Den finske fantomen). De andra finländska löparna, friidrottsexperterna och journalisterna verkar inte ha känt honom mycket bättre. Han var aldrig riktigt verklig för dem heller. Han var en gåtfull sfinx, omtvistad, en gud. Det verkar som om han hela tiden spelade en roll i ett drama. Emellertid kunde han likna legenderna som uppstått kring honom. Han kanske rentav uppmuntrade till dem. Vem vet… Hur det än var, stod Paavo Nurmi ståndaktig och tyst en bit från alla andra med absolut självdisciplin, glödande ambition, lite som idrottens svar på Napoleon Bonaparte.
Ron Clarke kirjassa Ron Clarke & Norman Harris, The Lonely Breed. Pelham Books 1967.
